När Grållan i sin ungdom var utekatt skötte hon set fint själv, men senaste åren har jag behövt klippa dem regelbundet. Länge var det en kamp och jag behövde en assistent som fick hålla fast henne med en filt, något som varken var effektivt eller behagligt för henne. Nu för tiden går det dock fint.

För några månader sedan började jag ju att klickerträna Grållan och det första tricket jag lärde henne var vacker tass, det finns ett inlägg om det längre bak i bloggen.

Innan vi började med vacker tass hatade Grållan när man rörde vid hennes tassar, men mes hjälp av klickerträningen har hon lärt sig att beröring av tassarna är något positivt, något roligt som leder till belöning. 

När hon var trygg i övningen vacker tass började jag att öka tiden hon skulle ha tassen i min hand innan jag klickade, från att bara ha nuddat min hand kunde hon efter ett tag ha kvar tassen flera sekunder och hon accepterade att jag tryckte lätt med min hand kring tassen, idag bestämde jag mig för att testa använda det för kloklippning. 

Jag använder aldrig klickern i situationer hon uppfattar som obehagliga eftersom att jag inte vill att hon ska uppfatta klickerträning som något negativt, jag använde alltså bara klickern i förberedande träning.

Idag satte jag mig alltså med Grållan utan klickern men med klosax och godis redo. Jag bad om hennes tass, höll den stadigt och klippte en klo. Sedan släppte jag tassen och belönade med en godis. Detta upprepade jag sedan tills alla framklor var klippta.

Grållan som tidigare hatat kloklippning verkade inte bry sig nämnvärt denna gång, troligen eftersom hon var fokuserad på träningen och på att få belöning.

Baktassarna är fortfarande en utmaning, men jag tänker börja med klickerträning där också, till en början belöna varje gång jag får röra en baktass och sedan långsamt höja svårighetsgraden. 

Det är fantastiskt hur klickerträning kan användas i vardagen som ett verktyg för att utföra den vård man behöver ge sin katt.